Jeanette Fyhr

Jeanette FyhrLejonbruden 1Illustration till texten från sången Lejonbruden, eller som den också heter Lejontämjarensdotter. Ett gammalt skillingtryck. Lejonbruden I skimrande bruddräkt så vit som en snö står djurtämjarns dotter, en blomstrande mö. Hon tvingats att giva en främling sin hand. I morgon går färden till främmande land. Ren gästerna samlas, men tid är det än för Selma, att träffa sin trofasta vän. Och sorgsen hon går till lejonets bur att taga farväl av sitt älskade djur. Hon lägger sig ner där hon förr varit van, och lindar sin arm kring den böljande man. Och skogarnas konung sin vildhet har glömt, när Selma hon smeker och viskar så ömt. "Vi måste nu skiljas, min bruddräkt du ser. Hav tack, kära vän, nu vi råkas ej mer. Jag tvingats att giva en främling min hand. I morgon går färden till främmande land. Du blickar så ömt. Du mig säkert förstår. Förlåt kära vän, men jag torkar en tår. Men hör hur min brudgum han ropar igen. Farväl nu för alltid min älskade vän." En kyss nu till avsked hon lejonet ger, men mannen vid gallret nu lejonet ser. Med ens är dess saktmod och vildhet förbi. Det reser sig häftigt i fullt raseri. Den väldiga svansen nu svängningen tar, och Selma står dödsblek, men fattning hon har. Att bedja och hota är fåfängt beslut, för dörren står djuret. Hon slipper ej ut. "Kom hit med en bössa," nu främlingen skrek. "Ett skott skall väl ända den blodiga lek." Och dödstystnad härskar, geväret han får. Han laddar, nu djuret hans mening förstår. Och lejonet rasar i fängslande bur, vill Selma försvara men vet icke hur. Ett rytande skallar. Barmhärtiga Gud. I stycken slet lejonet främlingens brud. Och sedan det druckit den älskades blod, det lägger sig stilla med nedslaget mod. Vid bleknande liket det väntar få tröst, en kula, som mördande sårar dess bröst. Jeanette Fyhr
Jeanette FyhrLejonbruden 2Illustration av texten till det gammla skillingtrycket Lejonbruden, eller jurtämjarensdotter, som det också kallas   Lejonbruden I skimrande bruddräkt så vit som en snö står djurtämjarns dotter, en blomstrande mö. Hon tvingats att giva en främling sin hand. I morgon går färden till främmande land. Ren gästerna samlas, men tid är det än för Selma, att träffa sin trofasta vän. Och sorgsen hon går till lejonets bur att taga farväl av sitt älskade djur. Hon lägger sig ner där hon förr varit van, och lindar sin arm kring den böljande man. Och skogarnas konung sin vildhet har glömt, när Selma hon smeker och viskar så ömt. "Vi måste nu skiljas, min bruddräkt du ser. Hav tack, kära vän, nu vi råkas ej mer. Jag tvingats att giva en främling min hand. I morgon går färden till främmande land. Du blickar så ömt. Du mig säkert förstår. Förlåt kära vän, men jag torkar en tår. Men hör hur min brudgum han ropar igen. Farväl nu för alltid min älskade vän." En kyss nu till avsked hon lejonet ger, men mannen vid gallret nu lejonet ser. Med ens är dess saktmod och vildhet förbi. Det reser sig häftigt i fullt raseri. Den väldiga svansen nu svängningen tar, och Selma står dödsblek, men fattning hon har. Att bedja och hota är fåfängt beslut, för dörren står djuret. Hon slipper ej ut. "Kom hit med en bössa," nu främlingen skrek. "Ett skott skall väl ända den blodiga lek." Och dödstystnad härskar, geväret han får. Han laddar, nu djuret hans mening förstår. Och lejonet rasar i fängslande bur, vill Selma försvara men vet icke hur. Ett rytande skallar. Barmhärtiga Gud. I stycken slet lejonet främlingens brud. Och sedan det druckit den älskades blod, det lägger sig stilla med nedslaget mod. Vid bleknande liket det väntar få tröst, en kula, som mördande sårar dess bröst. Jeanette Fyhr
Jeanette FyhrLejonbruden 3Del i en serie bilder som jag gjort som illustration av texten i den gamla visan Lejonbruden, eller Lejontämjarensdotter/djurtämjarensdotter som den också kallas Lejonbruden I skimrande bruddräkt så vit som en snö står djurtämjarns dotter, en blomstrande mö. Hon tvingats att giva en främling sin hand. I morgon går färden till främmande land. Ren gästerna samlas, men tid är det än för Selma, att träffa sin trofasta vän. Och sorgsen hon går till lejonets bur att taga farväl av sitt älskade djur. Hon lägger sig ner där hon förr varit van, och lindar sin arm kring den böljande man. Och skogarnas konung sin vildhet har glömt, när Selma hon smeker och viskar så ömt. "Vi måste nu skiljas, min bruddräkt du ser. Hav tack, kära vän, nu vi råkas ej mer. Jag tvingats att giva en främling min hand. I morgon går färden till främmande land. Du blickar så ömt. Du mig säkert förstår. Förlåt kära vän, men jag torkar en tår. Men hör hur min brudgum han ropar igen. Farväl nu för alltid min älskade vän." En kyss nu till avsked hon lejonet ger, men mannen vid gallret nu lejonet ser. Med ens är dess saktmod och vildhet förbi. Det reser sig häftigt i fullt raseri. Den väldiga svansen nu svängningen tar, och Selma står dödsblek, men fattning hon har. Att bedja och hota är fåfängt beslut, för dörren står djuret. Hon slipper ej ut. "Kom hit med en bössa," nu främlingen skrek. "Ett skott skall väl ända den blodiga lek." Och dödstystnad härskar, geväret han får. Han laddar, nu djuret hans mening förstår. Och lejonet rasar i fängslande bur, vill Selma försvara men vet icke hur. Ett rytande skallar. Barmhärtiga Gud. I stycken slet lejonet främlingens brud. Och sedan det druckit den älskades blod, det lägger sig stilla med nedslaget mod. Vid bleknande liket det väntar få tröst, en kula, som mördande sårar dess bröst. Jeanette Fyhr
Jeanette FyhrLejonbruden 4Detta är en av bilderna i en seriebildersom jag gjort för att illustrera texten i songen Lejonbruden, eller Djurtämjarensdotter/Lejontämjarensdotter som den också kallas:   Lejonbruden I skimrande bruddräkt så vit som en snö står djurtämjarns dotter, en blomstrande mö. Hon tvingats att giva en främling sin hand. I morgon går färden till främmande land. Ren gästerna samlas, men tid är det än för Selma, att träffa sin trofasta vän. Och sorgsen hon går till lejonets bur att taga farväl av sitt älskade djur. Hon lägger sig ner där hon förr varit van, och lindar sin arm kring den böljande man. Och skogarnas konung sin vildhet har glömt, när Selma hon smeker och viskar så ömt. "Vi måste nu skiljas, min bruddräkt du ser. Hav tack, kära vän, nu vi råkas ej mer. Jag tvingats att giva en främling min hand. I morgon går färden till främmande land. Du blickar så ömt. Du mig säkert förstår. Förlåt kära vän, men jag torkar en tår. Men hör hur min brudgum han ropar igen. Farväl nu för alltid min älskade vän." En kyss nu till avsked hon lejonet ger, men mannen vid gallret nu lejonet ser. Med ens är dess saktmod och vildhet förbi. Det reser sig häftigt i fullt raseri. Den väldiga svansen nu svängningen tar, och Selma står dödsblek, men fattning hon har. Att bedja och hota är fåfängt beslut, för dörren står djuret. Hon slipper ej ut. "Kom hit med en bössa," nu främlingen skrek. "Ett skott skall väl ända den blodiga lek." Och dödstystnad härskar, geväret han får. Han laddar, nu djuret hans mening förstår. Och lejonet rasar i fängslande bur, vill Selma försvara men vet icke hur. Ett rytande skallar. Barmhärtiga Gud. I stycken slet lejonet främlingens brud. Och sedan det druckit den älskades blod, det lägger sig stilla med nedslaget mod. Vid bleknande liket det väntar få tröst, en kula, som mördande sårar dess bröst. Jeanette Fyhr

Kontakta Jeanette

0720081825

Att anlita en illustratör eller formgivare är hur lätt som helst. Men precis som med så mycket annat varierar priset beroende på vad du vill ha. Här listar vi några saker som är bra att tänka på när du kontaktar en kreatör.

Innan uppdraget påbörjas rekommenderar vi att komma överens om förutsättningarna för uppdraget:

  1. Brief – Beskriv uppdraget, vad är det som ska göras?
  2. Användning – Var, när och hur ska det publiceras?
  3. Tidsplan – Kvalitetssäkra att uppdraget kan levereras enligt utsatt deadline, glöm inte ta hänsyn till korrvändor.
  4. Arvode – Ta in offert och kom överens om skäligt arvode.
  5. Avtal – Slutligen är det rekommenderat att upprätta ett avtal kring det ni kommit överens om.