Jeanette Fyhr portfolio

Lejonbruden 1Jeanette FyhrLejonbruden 1Illustration till texten från sången Lejonbruden, eller som den också heter Lejontämjarensdotter. Ett gammalt skillingtryck. Lejonbruden I skimrande bruddräkt så vit som en snö står djurtämjarns dotter, en blomstrande mö. Hon tvingats att giva en främling sin hand. I morgon går färden till främmande land. Ren gästerna samlas, men tid är det än för Selma, att träffa sin trofasta vän. Och sorgsen hon går till lejonets bur att taga farväl av sitt älskade djur. Hon lägger sig ner där hon förr varit van, och lindar sin arm kring den böljande man. Och skogarnas konung sin vildhet har glömt, när Selma hon smeker och viskar så ömt. "Vi måste nu skiljas, min bruddräkt du ser. Hav tack, kära vän, nu vi råkas ej mer. Jag tvingats att giva en främling min hand. I morgon går färden till främmande land. Du blickar så ömt. Du mig säkert förstår. Förlåt kära vän, men jag torkar en tår. Men hör hur min brudgum han ropar igen. Farväl nu för alltid min älskade vän." En kyss nu till avsked hon lejonet ger, men mannen vid gallret nu lejonet ser. Med ens är dess saktmod och vildhet förbi. Det reser sig häftigt i fullt raseri. Den väldiga svansen nu svängningen tar, och Selma står dödsblek, men fattning hon har. Att bedja och hota är fåfängt beslut, för dörren står djuret. Hon slipper ej ut. "Kom hit med en bössa," nu främlingen skrek. "Ett skott skall väl ända den blodiga lek." Och dödstystnad härskar, geväret han får. Han laddar, nu djuret hans mening förstår. Och lejonet rasar i fängslande bur, vill Selma försvara men vet icke hur. Ett rytande skallar. Barmhärtiga Gud. I stycken slet lejonet främlingens brud. Och sedan det druckit den älskades blod, det lägger sig stilla med nedslaget mod. Vid bleknande liket det väntar få tröst, en kula, som mördande sårar dess bröst.
Lejonbruden 2Jeanette FyhrLejonbruden 2Illustration av texten till det gammla skillingtrycket Lejonbruden, eller jurtämjarensdotter, som det också kallas   Lejonbruden I skimrande bruddräkt så vit som en snö står djurtämjarns dotter, en blomstrande mö. Hon tvingats att giva en främling sin hand. I morgon går färden till främmande land. Ren gästerna samlas, men tid är det än för Selma, att träffa sin trofasta vän. Och sorgsen hon går till lejonets bur att taga farväl av sitt älskade djur. Hon lägger sig ner där hon förr varit van, och lindar sin arm kring den böljande man. Och skogarnas konung sin vildhet har glömt, när Selma hon smeker och viskar så ömt. "Vi måste nu skiljas, min bruddräkt du ser. Hav tack, kära vän, nu vi råkas ej mer. Jag tvingats att giva en främling min hand. I morgon går färden till främmande land. Du blickar så ömt. Du mig säkert förstår. Förlåt kära vän, men jag torkar en tår. Men hör hur min brudgum han ropar igen. Farväl nu för alltid min älskade vän." En kyss nu till avsked hon lejonet ger, men mannen vid gallret nu lejonet ser. Med ens är dess saktmod och vildhet förbi. Det reser sig häftigt i fullt raseri. Den väldiga svansen nu svängningen tar, och Selma står dödsblek, men fattning hon har. Att bedja och hota är fåfängt beslut, för dörren står djuret. Hon slipper ej ut. "Kom hit med en bössa," nu främlingen skrek. "Ett skott skall väl ända den blodiga lek." Och dödstystnad härskar, geväret han får. Han laddar, nu djuret hans mening förstår. Och lejonet rasar i fängslande bur, vill Selma försvara men vet icke hur. Ett rytande skallar. Barmhärtiga Gud. I stycken slet lejonet främlingens brud. Och sedan det druckit den älskades blod, det lägger sig stilla med nedslaget mod. Vid bleknande liket det väntar få tröst, en kula, som mördande sårar dess bröst.
Lejonbruden 3Jeanette FyhrLejonbruden 3Del i en serie bilder som jag gjort som illustration av texten i den gamla visan Lejonbruden, eller Lejontämjarensdotter/djurtämjarensdotter som den också kallas Lejonbruden I skimrande bruddräkt så vit som en snö står djurtämjarns dotter, en blomstrande mö. Hon tvingats att giva en främling sin hand. I morgon går färden till främmande land. Ren gästerna samlas, men tid är det än för Selma, att träffa sin trofasta vän. Och sorgsen hon går till lejonets bur att taga farväl av sitt älskade djur. Hon lägger sig ner där hon förr varit van, och lindar sin arm kring den böljande man. Och skogarnas konung sin vildhet har glömt, när Selma hon smeker och viskar så ömt. "Vi måste nu skiljas, min bruddräkt du ser. Hav tack, kära vän, nu vi råkas ej mer. Jag tvingats att giva en främling min hand. I morgon går färden till främmande land. Du blickar så ömt. Du mig säkert förstår. Förlåt kära vän, men jag torkar en tår. Men hör hur min brudgum han ropar igen. Farväl nu för alltid min älskade vän." En kyss nu till avsked hon lejonet ger, men mannen vid gallret nu lejonet ser. Med ens är dess saktmod och vildhet förbi. Det reser sig häftigt i fullt raseri. Den väldiga svansen nu svängningen tar, och Selma står dödsblek, men fattning hon har. Att bedja och hota är fåfängt beslut, för dörren står djuret. Hon slipper ej ut. "Kom hit med en bössa," nu främlingen skrek. "Ett skott skall väl ända den blodiga lek." Och dödstystnad härskar, geväret han får. Han laddar, nu djuret hans mening förstår. Och lejonet rasar i fängslande bur, vill Selma försvara men vet icke hur. Ett rytande skallar. Barmhärtiga Gud. I stycken slet lejonet främlingens brud. Och sedan det druckit den älskades blod, det lägger sig stilla med nedslaget mod. Vid bleknande liket det väntar få tröst, en kula, som mördande sårar dess bröst.
Lejonbruden 4Jeanette FyhrLejonbruden 4Detta är en av bilderna i en seriebildersom jag gjort för att illustrera texten i songen Lejonbruden, eller Djurtämjarensdotter/Lejontämjarensdotter som den också kallas:   Lejonbruden I skimrande bruddräkt så vit som en snö står djurtämjarns dotter, en blomstrande mö. Hon tvingats att giva en främling sin hand. I morgon går färden till främmande land. Ren gästerna samlas, men tid är det än för Selma, att träffa sin trofasta vän. Och sorgsen hon går till lejonets bur att taga farväl av sitt älskade djur. Hon lägger sig ner där hon förr varit van, och lindar sin arm kring den böljande man. Och skogarnas konung sin vildhet har glömt, när Selma hon smeker och viskar så ömt. "Vi måste nu skiljas, min bruddräkt du ser. Hav tack, kära vän, nu vi råkas ej mer. Jag tvingats att giva en främling min hand. I morgon går färden till främmande land. Du blickar så ömt. Du mig säkert förstår. Förlåt kära vän, men jag torkar en tår. Men hör hur min brudgum han ropar igen. Farväl nu för alltid min älskade vän." En kyss nu till avsked hon lejonet ger, men mannen vid gallret nu lejonet ser. Med ens är dess saktmod och vildhet förbi. Det reser sig häftigt i fullt raseri. Den väldiga svansen nu svängningen tar, och Selma står dödsblek, men fattning hon har. Att bedja och hota är fåfängt beslut, för dörren står djuret. Hon slipper ej ut. "Kom hit med en bössa," nu främlingen skrek. "Ett skott skall väl ända den blodiga lek." Och dödstystnad härskar, geväret han får. Han laddar, nu djuret hans mening förstår. Och lejonet rasar i fängslande bur, vill Selma försvara men vet icke hur. Ett rytande skallar. Barmhärtiga Gud. I stycken slet lejonet främlingens brud. Och sedan det druckit den älskades blod, det lägger sig stilla med nedslaget mod. Vid bleknande liket det väntar få tröst, en kula, som mördande sårar dess bröst.

Jeanette Fyhr

Vad heter du och hur skulle du kort beskriva vad du gör?

Jag heter Jeanette Fyhr. Jag arbetar både med datorgrafik; 2d-grafik,3d-grafik,animation och på papper utanför datorn; akvarell, pastell, gouache.Gillar att arbeta i Adobe Illustrator och Adobe Flash,men har även erfarenhet av andra datorprogram tex Maya. Allra roligast tycker jag att det är att gå lös med pensel, penna, färg och blanda tekniker.

Hur ser ditt drömuppdrag ut?

Jag har ett stort intresse för e-learning och jobbar gärna med uppdrag där jag får både göra bilder, animera och använda mina pedagogiska kunskaper (filosofie master i pedagogik). Jag är intresserad av uppdrag med manus och design av digitala läromedel. Men det absolut roligaste skulle vara att göra böcker av egna texter och bilder.

Har du några hemliga talanger?

Jag är även konstnär (examen Konstfack, linje för glas och keramik), arbetar i de flesta material och tekniker, skulpterar, målar, formger.Arbetar gärna i glas.

http://konstnarshuset.org/medlemmar/alla/jeanettefyhr/

http://kcost.se/medlemmar/jeanette-fyhr/media/